The Enemy
We’ll live and die in these towns (2007)
Ännu ett debutalbum à la brittisk indierock. Ännu ett band som spelat
på Glastonbury (till och med två gånger förra sommaren).
Ännu ett band jag älskar.
Liam, Tom och Andy från Kenilworth, England öppnade den lokala Coventry’s Godiva Festival 2006 och öppnade samtidigt dörren till finrummet i brittiska indie-kretsar, om än lite på glänt. Ett omnämnande i New Musical Express slog däremot upp dörren på vid gavel. Bandet fick också en Q Award för bästa nya akt i oktober förra året. Med det kan man säga att Liam, Tom och Andy gick igenom dörröppningen för att inte se sig om.
Men skivan då? Det är en brittisk indieplatta. Det är inte nyskapande på något sätt, men det hade jag inte förväntat mig heller. Jag hade förväntat mig att få höra det jag älskar med brittisk indie, det speciella gitarrljudet, den underbara dialekten, energin, de genomtänka texterna… Och jag slapp bli besviken. Jag ville inte ha något nyskapande, jag ville ha det jag älskar och det fick jag. Att få vråla med i texten till Away from here live får bli mitt nästa mål. Häng på vet jag, du kommer inte ångra dig.
Fienderna har blivit favoriter. Så enkelt är det.
Bästa låt: Away from here och This song
